Det finns många kvinnor som klagar. Klagar på hur vi blir behandlade i samhället och på hur män i alla tider har varit diskriminerade mot oss. Och med all rätt. Vi har blivit diskriminerade och dåligt behandlade i väldigt, väldigt många år, kanske alltid, och blir det fortfarande. Det är fortfarande ingen merit i samhället att vara kvinna. Faktiskt ingenstans på jorden.

  Det finns många män som också klagar. Klagar på att kvinnor klagar. Och med all rätt. För fan vad det lär vara tråkigt att höra på vårt tjat dagarna i ända, om man inte håller med om åsikterna. Jag menar, kan vi inte bara hålla käften?

  Nej det kan vi inte. Jag tror problemet i den här frågan är problemet i alla konflikter, ja för detta är en konflikt. Inte en kvinnokamp som går ut på att försöka vinna över männen och ta sin rättmätiga plats på samma, eller ibland, högre positioner än dem. Kvinnorna är alltid bäst och männen är svin. Nej detta är konflikt. En konflikt mellan två grupper som uppenbarligen innefattar en stor del kvinnor och en stor del män i Sverige och i världen. Konflikten handlar om hur samhället ska se ut. Och vilka som har rätten att vara översittare. Just nu är det männen, men vi skulle kunna vara på väg mot ett samhälle som faktiskt är jämställt. Men då måste vi kasta bort vissa föreställningar.

  En av dessa föreställningar handlar om sexualitet. Männens sexualitet. Ibland kan man jämföra detta med en sak som feminister ofta klagar på (även här med all rätt) och det gäller kvinnliga komiker. Dessa bedöms oftast antingen individuellt eller som grupp. Om en kvinna är bra och rolig som komiker bedöms hon individuellt, men om hon är dålig och tråkig menar man att kvinnor i allmänhet inte är roliga. Jag anser att denna föreställning också finns kring mäns sexualitet. Om en man bedöms som en fin kille med ett varmt hjärta bedöms han som individ. Då är det han som är fin, bra och underbar. Men om en man beter sig som ett svin bedöms han efter sitt kön. Ja då är alla män svin. Då är alla män exakt samma sak, det vill säga okänsliga idioter som tänker med sin kuk. Detta är precis lika fel som att kända, framgångsrika kvinnor viker ut sig i samma tidning där kända framgångsrika män får posera allvarsamt i kostym. Det finns ingen skillnad mellan diskriminering mot kvinnor och diskriminering mot män.

  Problemet, som jag tog upp tidigare, är alltså samma som i de flesta andra konflikter. Människor saknar förmågan att sätta sig in i den andra partens synsätt och egen upplevelse av problemet. Jag är övertygad om att männen skulle känna sig precis lika diskriminerade som kvinnorna känner sig om de var i våra skor. Om det var kvinnorna som var översittare.

  Jag frågade en främling idag på en internetsida vad hen tyckte om feminism. Hen sa att det inte borde heta feminism, eftersom det är missvisande. Istället borde man kalla det equalism, då detta representerade betydelsen på ett mycket bättre sätt.

  Det jag vill säga är att kvinnor som hatar män och män som hatar kvinnor båda gör samma fel. Eftersom oftast ingen av dem har någon erfarenhet av att vara det mottsatta könet kan man egentligen inte säga någonting om hur någon ska bete sig eller uppfatta omvärlden. Jag tycker om begreppet equalism och skulle vilja använda det för att alla, oavsett kön, etnicitet, sexuell läggning m.m. ska kunna leva med samma förutsättningar. Jag vill inte att alla ska vara likadana, stöpta i samma pk-form, utan bara att alla alltid ska ses som lika mycket värda.