Jag har alltid känt mig ifrågasatt. För att jag är vegetarian. För att jag inte drack Coca Cola. För att jag är feminist. Alla har alltid diskuterat med mig om mina åsikter, men också om mig med andra. Bara för att jag är på ett visst sätt och har många starka åsikter. Jag är annorlunda. Jag går emot normen. 

  Ibland har jag ingen lust till att vara någonting. Jag har ingen ork att ta på mig det ok som följer med att kämpa för sin egen rätt. Och för andras rätt. Frågan är: gör mina egenskaper och åsiker mig till en viss person? Kan man vara det man gör? Min åsikt är att det kan man inte. Vi går inte runt och är massa saker. Visst vi är människor. Vi är svenskar. Men är vi feminister, mördare eller otrogna? Alla dessa kategorier är baserade på handlingar eller åsiker. Kan man vara detta? En kvinna som dödar sin man på grund av att han misshandlar henne, är hon en mördare? Ja. Men är hon det för alltid? Kommer hela hennes person att formas till en mördare? Nej. Så kan vi vara det vi gör? Bör vi definera andra och oss själva utifrån kategorier som baserats på det vi gjort eller hur vi tänker? Ja.. Nej... Jag vet inte. Det är så svårt. Alla dessa kategorier hjälper oss att på ett logiskt sätt tolka verkligheten utan att det blir kaos i hjärnan. Men samtidigt är dessa kategorier fack. Fack där vi lägger in människor och låter dem vara kvar, utan att undersöka dem mer. Fack hjälper oss. Men hindrar oss desto mera. Fack skapar fördomar. Fördomar som kan vara sårande. Fördomar som tar oss tillbaka i utvecklingen av samhället. Fack gör att en människa som mördat någon blir misstolkad, utan att människor vet bakgrunden. 

 

Nej jag vill inte vara en massa saker. Jag vill inte hoppa in i en massa fack. Jag vill vara jag. Inte mer och inte mindre. Öppet sinne är det jag strävar efter.