Det finns många kvinnor som klagar. Klagar på hur vi blir behandlade i samhället och på hur män i alla tider har varit diskriminerade mot oss. Och med all rätt. Vi har blivit diskriminerade och dåligt behandlade i väldigt, väldigt många år, kanske alltid, och blir det fortfarande. Det är fortfarande ingen merit i samhället att vara kvinna. Faktiskt ingenstans på jorden.

  Det finns många män som också klagar. Klagar på att kvinnor klagar. Och med all rätt. För fan vad det lär vara tråkigt att höra på vårt tjat dagarna i ända, om man inte håller med om åsikterna. Jag menar, kan vi inte bara hålla käften?

  Nej det kan vi inte. Jag tror problemet i den här frågan är problemet i alla konflikter, ja för detta är en konflikt. Inte en kvinnokamp som går ut på att försöka vinna över männen och ta sin rättmätiga plats på samma, eller ibland, högre positioner än dem. Kvinnorna är alltid bäst och männen är svin. Nej detta är konflikt. En konflikt mellan två grupper som uppenbarligen innefattar en stor del kvinnor och en stor del män i Sverige och i världen. Konflikten handlar om hur samhället ska se ut. Och vilka som har rätten att vara översittare. Just nu är det männen, men vi skulle kunna vara på väg mot ett samhälle som faktiskt är jämställt. Men då måste vi kasta bort vissa föreställningar.

  En av dessa föreställningar handlar om sexualitet. Männens sexualitet. Ibland kan man jämföra detta med en sak som feminister ofta klagar på (även här med all rätt) och det gäller kvinnliga komiker. Dessa bedöms oftast antingen individuellt eller som grupp. Om en kvinna är bra och rolig som komiker bedöms hon individuellt, men om hon är dålig och tråkig menar man att kvinnor i allmänhet inte är roliga. Jag anser att denna föreställning också finns kring mäns sexualitet. Om en man bedöms som en fin kille med ett varmt hjärta bedöms han som individ. Då är det han som är fin, bra och underbar. Men om en man beter sig som ett svin bedöms han efter sitt kön. Ja då är alla män svin. Då är alla män exakt samma sak, det vill säga okänsliga idioter som tänker med sin kuk. Detta är precis lika fel som att kända, framgångsrika kvinnor viker ut sig i samma tidning där kända framgångsrika män får posera allvarsamt i kostym. Det finns ingen skillnad mellan diskriminering mot kvinnor och diskriminering mot män.

  Problemet, som jag tog upp tidigare, är alltså samma som i de flesta andra konflikter. Människor saknar förmågan att sätta sig in i den andra partens synsätt och egen upplevelse av problemet. Jag är övertygad om att männen skulle känna sig precis lika diskriminerade som kvinnorna känner sig om de var i våra skor. Om det var kvinnorna som var översittare.

  Jag frågade en främling idag på en internetsida vad hen tyckte om feminism. Hen sa att det inte borde heta feminism, eftersom det är missvisande. Istället borde man kalla det equalism, då detta representerade betydelsen på ett mycket bättre sätt.

  Det jag vill säga är att kvinnor som hatar män och män som hatar kvinnor båda gör samma fel. Eftersom oftast ingen av dem har någon erfarenhet av att vara det mottsatta könet kan man egentligen inte säga någonting om hur någon ska bete sig eller uppfatta omvärlden. Jag tycker om begreppet equalism och skulle vilja använda det för att alla, oavsett kön, etnicitet, sexuell läggning m.m. ska kunna leva med samma förutsättningar. Jag vill inte att alla ska vara likadana, stöpta i samma pk-form, utan bara att alla alltid ska ses som lika mycket värda. 

Just nu har jag enormt mycket i skolan. Jag har uppgift, på uppgift, på uppgift. Så fort jag blir klar med en uppgift måste jag börja med en annan. Jag måste ägna varje helg åt att plugga och ägna timme efter timme på uppgifter som jag egentligen inte är jätteintresserad av. Detta gör mig stressad. Jag blir spänd i hela kroppen och knutarna i ryggen blir bara fler och fler. Jag har dessutom tendens att få magkatarr som gör att jag får sura uppstötningar och ont i magen. I tider som dessa blir jag enormt arg och ledsen på Jan Björklund och hans skolpolitik. Han menar att flummet ska bort och skolan ska vara på riktigt. Detta förstår inte jag. När jag blir såhär stressad, gör uppgifterna för att jag måste, och därmed saknar all insperation lär jag mig ingenting. Verkligen ingenting fäster sig. Jag hade prov förra veckan i psykologi. Det var superstressig att plugga och jag fick halvpanik flera gånger. Den här veckan har jag förträngt i princip allt från det provet. Varför gjorde jag provet i så fall?  För att få bra betyg? Det gick jättedåligt på det provet, just för att jag var så stressad.Provet gav mig helt enkelt ingenting, varken lärdom eller bra betyg. Bara tendens till magsår i framtiden. Jag kan inte tänka mig hur det måste vara för dem som går i det nya skolsystemet. Jag hade varit utbränd vid det här laget om jag har fått betyg från 6:an. Att skapa ett roligt och avslappnat klimat i skolan borde vara det politikerna strävar efter. Visst är livet fullt av utmaningar och vi kommer ofta bli utsatta för press. Men det nuvarande skolklimatet skapar inte positiv stresshantering. Det skapar snarare skoltrötta och utbrända elever. Jag har alltid tyckt att skolan är kul. Men just nu orkar jag inte mer. Jan Björklund, JAG ORKAR INTE MER!

 

 

Jag har alltid känt mig ifrågasatt. För att jag är vegetarian. För att jag inte drack Coca Cola. För att jag är feminist. Alla har alltid diskuterat med mig om mina åsikter, men också om mig med andra. Bara för att jag är på ett visst sätt och har många starka åsikter. Jag är annorlunda. Jag går emot normen. 

  Ibland har jag ingen lust till att vara någonting. Jag har ingen ork att ta på mig det ok som följer med att kämpa för sin egen rätt. Och för andras rätt. Frågan är: gör mina egenskaper och åsiker mig till en viss person? Kan man vara det man gör? Min åsikt är att det kan man inte. Vi går inte runt och är massa saker. Visst vi är människor. Vi är svenskar. Men är vi feminister, mördare eller otrogna? Alla dessa kategorier är baserade på handlingar eller åsiker. Kan man vara detta? En kvinna som dödar sin man på grund av att han misshandlar henne, är hon en mördare? Ja. Men är hon det för alltid? Kommer hela hennes person att formas till en mördare? Nej. Så kan vi vara det vi gör? Bör vi definera andra och oss själva utifrån kategorier som baserats på det vi gjort eller hur vi tänker? Ja.. Nej... Jag vet inte. Det är så svårt. Alla dessa kategorier hjälper oss att på ett logiskt sätt tolka verkligheten utan att det blir kaos i hjärnan. Men samtidigt är dessa kategorier fack. Fack där vi lägger in människor och låter dem vara kvar, utan att undersöka dem mer. Fack hjälper oss. Men hindrar oss desto mera. Fack skapar fördomar. Fördomar som kan vara sårande. Fördomar som tar oss tillbaka i utvecklingen av samhället. Fack gör att en människa som mördat någon blir misstolkad, utan att människor vet bakgrunden. 

 

Nej jag vill inte vara en massa saker. Jag vill inte hoppa in i en massa fack. Jag vill vara jag. Inte mer och inte mindre. Öppet sinne är det jag strävar efter. 

 

 

 

I'm not in heaven, I'm not in hell

I'm just standing on the sidewalk

 

Where there is a flame, someone's bound to get burned 

But just because it burns, doesn't mean you're gonna die

 

You take for granted that I will stay the same

Funny how the heart can be decieving 

Why do we fall inlove so easy?

 

I wanted to be someone else

But now I see your ugliness has made me ugly too

 

You left me standing on the sidewalk

 

Gotta get up and try... try... try... 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 Källa hönbild: http://niomanadersvantan.com/2012/05/09/hen/

 

 Idag hade jag en konversation med mina klasskompisar som handlade om ordet hen. Eftersom namnet på denna blogg heter just hens hörna, kände jag att det var aktuellt att skriva ett blogginlägg om ämnet. 

  Hen är ett könsneutralt pronomen. Ordet ska alltså användas när man syftar till en person, men inte vill eller kan avslöja könet. Ordet kan också användas för att undvika att avslöja sina fördomar om kön eller sexualitet. Hen är användbart hela tiden för att undvika att männsikor blir sårade.

 Diskussionen vid matbordet idag handlade bland annat om att hen är så mycket mer än bara ett vanligt ord. Hen är ett politiskt och laddat ord. Ett ord man använder för att göra ett ställningstagande.Om detta är jag beredd att hålla med. Hen är väl ingenting en vanlig medelsvensson slänger ur sig på fredagskvällen framför Doobidoo? Hen är sådant som feminister håller på med. Min kompis pratade en gång om en nära vän till honom som kunde använda ordet hen så elegant. För henne var det ingen grej och då blev det den mest naturliga saken i världen. Både för henne och för folk runt omkring henne. För henne var hen lika lätt att säga som ordet potatis. Så vill jag att det ska vara. Ordet ska inte ha en politisk laddning. Eller en politisk anknytning. Det ska bara vara ett ord. Samhället kommer inte bli jämställt bara för att vi går omkring och säger hen till varanadra. Men att använda ordet hen gör livet lättare och fördomar behöver inte längre prägla valet av hon eller han. Ibland behöver man inte könsbestämma människor. Att inte låta fördomarna om könen ta för stor plats är en bit på vägen. Det kan i alla fall ge hopp om att det kanske en dag blir bättre. 

 

 

Lussekatt på er!